Julafton.

Julafton.. varför är jag inte alldeles uppjagad? kanske, för att jag hade planer på den här dagen. Planer som inte kommer bli, och det vet jag redan nu, även om det bara varit julafton i c:a 45 minuter. Jag hade planer om telefonsamtal. Planer om det mesta faktiskt .. Men nej. Det får man klara sig utan, heh. Men säkert kommer det bli en mysig julafton ändå. Absolut. Kanske hade det inte spelat någon roll om det varit annorlunda, jag tror att jag ändå hade bestämt mig. Telefonsamtalet hade ändå inte blivit av. Sorgligt endån.. men den här gången vet jag att jag gjort rätt. Och beslutet kommer inte rubbas.. inte igen. Vad du än säger, vad du än gör. Nej. Kanske kan det tillochmed bli skönt att börja om? Kanske är det inte så hemskt som jag tror? det är kanske bara jag själv som inbillar mig själv att jag inte kan vara utan? för det är ju klart jag kan. Wtf? jag har klarat mig utan dig förut, . C:a hela mitt liv har jag mått bra utan dig, så vrf skulle det inte kunna bli så igen? Visst, du gav mig något alldeles särskilt att leva för, och klart gör det ont utan det. Men , det finns ju så mkt mer ? Fast jag vet, att jag sagt så här många gånger. Att jag klarar mig utan. Sen träffar man dig, och BAM så kommer det. Man känner hur mycket man saknar din vänskap. Det är lite svårare utan den. Hmh.
Försöker tänka tillbaks, på hur saker var för ett år sen. För ett år sen, satt jag i mitt gamla rum och fasade för julafton då med. Men då var det inte för samma orsak, verkligen inte . Då var det väl snarare familjen som var problemet, och kanske är det så nu med. Det vet jag inte, men bryr mig inte heller. Det känns meningslöst. Absolut inget att hoppas på. Och jag var tillsammans med Johan, ^^ haha och han var borta typ. Ingen visste var han var ?! hah. hmh.. aja. nej ska spara med tillbakablickarna tills nyårsafton. Menja. Skriver nog några rader sen , när jag sovit å vaknat å gjort allt . Så.. Hörs. Haj.