och btw, jag hatar dig med. och dig.

Jag hatar dig. Ja, jag gör faktiskt det. Jag hatar dig för vad du gjort med mig.
Jag har blivit en patetiskt beroende människa. Och det är ditt fel. Jag hatarhatarhatar dig. Du skrämmer mig. Ingen har någonsin förr fått mig att känna något så starkt. Du kom från ingenstans, och slog ner mig totalt. Jag föll pladask. Bam.
Jag fick stå i ditt ljus för en stund.
I ditt ljus var jag trygg.
Där ville jag stanna.
Nu, vill jag aldrig dit igen. Aldrigaldrigaldrigaldrig.
Jag vet sanningen.
I ditt ljus är man inte trygg!
Nej.
När man står i ditt ljus, flyger man.
Man flyger högt,högt.
Men så blickar du bort.
Och då faller man.
Snabbtsnabbt.
Man landar hårt.
Och samtidigt som man faller, ser man dina ögon.
Man ser dina ögon följa varje rörelse.
Du ser mig falla, men du gör ingenting.
Du ser mig ligga, men du gör ingenting.

Vart tog du vägen? Varför lämnade du mig här?
Även om jag ibland ser dig, så är det inte dig jag tittar på längre.

Duvet det där talesättet?
"i en svartvit värld, är du det enda i färg"
det var så.
det var så, tills du också började blekna.

Igentligen var allt jag tänkte skriva i detta inlägget
"jag hatar dig" .
Mina tankar virrade iväg.
Orkar inte ens läsa igenom detta.
Det är förmodligen bara ett jävla virrvarr.

hejdå.