Det har varit en allvarlig och psykiskt jobbig dag.
Kom till skolan där det var många ledsna ansikten på grund av det som hänt i helgen.
Det var jobbigt att se.
Sen lät Tina oss gå till minnesrummet.
Där inne grät vi, vilket kändes fel iallafall för min del.
Jag kände inte ens killen.
Men det hela blev så känslomässigt.
Alla känslor rusade igenom min kropp och mitt huvud.,
Bilden på honom stod där så fint och musiken var vacker, men samtidigt var det ju så hemskt,
och jag kunde inte låta bli att undra: Vad var det som fick denna 16åriga pojke att tappa hoppet?
Sen tänkte jag på hans bror, som nu förlorat både sin lillebror och sin mamma.
Och på resten av hans familj absolut.
Och hans vänner.
Men allra mest tänkte jag på honom och på var han är nu?
Ser han alla som saknar honom? Eller känner han det iallafall?
Jag hoppas det.
Och jag hoppas att han har det bra.
1 kommentar:
sökte på hakim och kom då in på din blogg, är själv en tjej i tvåan på polhem som gått på samma skola som både hakim och karim och jag har hälsat på dom vid ett fåtal tillfällen,
riktigt jobbig dag i skolan idag.
många ledsna ansikten, även hos dom som inte kände Hakim.
Var själv inne och lyssnade på den vackra musiken, försökte sätta mig in i hans värld.
Jag hoppas att du har det bra Hakim, vi är många som saknar dig.
Du har många vänner som älskar dig enormt. Frågan vi alla ställer oss är varför, varför, varför?
Må din själ vila i frid.
RIP Hakim Amiri
Skicka en kommentar