Nazistdemonstration.

Det har varit en väldigt händelserik dag.
Jag, Mimmi, Danne, Vigge och Simon gick till stan för att mysa in oss i den julkänsla vi hoppats på att hitta. Detta var något som inte blev av med tanke på nazist-demonstrationen. Så dagen ägnades istället åt att äcklas av dessa människor och springa från poliser.

För ja, poliser var det ju gott om, det kan jag lätt säga.
De var överallt och det är ingen överdrift.
Det var även anti-nazisterna.
Men nazisterna, dom såg man inte mycket av.
När de var nära var det miljontals poliser runtom, så det fanns inte en chans att komma nära.
Inte för att jag igentligen ville det.
Bara tanken av att jag var i samma stad som dessa människor gjorde mig illamående.
Dom skrämmer mig.
Deras synsätt på människor skrämmer mig.
Deras synsätt på livet skrämmer mig.
Och det är något som jag aldrig någonsin kommer att förstå.

Jag har iallafall fått en hel del motion idag.
Mycket springande och klättrande.
Jag skadade dock min hand, men eftersom jag är så härdad, lever jag än.

Vid 8 begav vi oss hem.
Kom hem precis i tid för parlamentet.
Björn och Johan var med.
När det var paus kom Daniel så vi tittade på resten + sanningens ögonblick tillsammans.

När han gick tittade jag på wallander med mamma.
Nu ska jag sova.