It doesn’t matter how tough we are. Trauma always leaves a scar.
It follows us home, it changes our lives. Trauma messes everybody up.
But maybe that’s the point. All the pain and the fear and the crap.
Maybe going through all that is what keeps us moving forward.
It’s what pushes us. Maybe we have to get a little bit messed up.
Before we can step up.
torsdag, november 12
Världen är elak.
Okej. Jag åker om 58 dagar. Det är ingenting. Så. Det börjar bli dags nu. Att tänka ut vad jag ska ta med mig. Det ska jag göra idag.
Jag ska även skriva brev till Conchi och skicka iväg det.
Men först ska jag kolla igenom min minneslåda. Tja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar