It doesn’t matter how tough we are. Trauma always leaves a scar.
It follows us home, it changes our lives. Trauma messes everybody up.
But maybe that’s the point. All the pain and the fear and the crap.
Maybe going through all that is what keeps us moving forward.
It’s what pushes us. Maybe we have to get a little bit messed up.
Before we can step up.
torsdag, januari 7
Åh jag tror inte ni förstår, mina fina,fina vänner, hur mycket jag kommer att sakna er.
Och jag tror inte att jag förstår, dumma,dumma jag, hur jag ska klara mig utan er.
2 kommentarer:
du har mig!
t
ja tack gode gud för det <3 du kan inte förstå hur glad jag är över att du ska åka med!
Skicka en kommentar