Jahaja. Då har jag snart befunnit mig här i tre veckor. Om två är det lov och förhoppningsvis bär det då av till Sierra Nevada. Anna och jag känner för pulkaåkning och mys. Vore ju kul. Men vi får se.
Sedan på fredagen, den 19e, kommer Mimmi och Kalle och hälsar på oss. Hur dom ska sysselsättas vet jag inte, men det ska väl gå. Hm. Ja.
Min rygg mår inge vidare idag. Sprang 3 km på asfalt även om jag kände hur dåligt det var. Korkat.
Och på metron var en pojke snäll. Jag själv kände mig obekväm och dum. Svårt med snälla människor. Vet inte hur jag ska hantera dem. Särskilt inte på spanska.
Jaja. Sitter nu och lyssnar på Bright Eyes och försöker avgöra vilken låt som är bäst så att jag kan rapportera det till Fredrik imorgon. Det verkade vara väldigt viktigt. Så. Ja. Men jag vet inte. Jag är inte så jättemycket för Bright Eyes längre. Visst, det är fin musik och sådär, men njae. Har tröttnat lite. Finns så mycket bättre. Men jaja. Ska väl gå.
Jag vet inte varför jag skriver nu egentligen. Vet inte heller vart orden kommer ifrån. Kan inte ens tänka. Eller jo. Jag tänker på ögon och vilken magi de har. En blick kan säga så mycket om en människa på bara en sekund. De kan avslöja djupa hemligheter utan att ett ord behöver sägas. Men samtidigt vara mystiska och hemlighetsfulla. Nä. Jag gillar inte ögon längre. Jobbiga. Hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar